Carin Franzén

Professor i språk och kultur, med inriktning mot litteraturteori

Född 1962 i Linköping. FK i spanska, franska och litteraturvetenskap, Stockholms universitet 1988. FD i litteraturvetenskap, SU 1995. Postdoktor Université Paris VII 1996–1998. Fo ass, SU 2002-2007. Docent 2006. Universitetslektor, Linköpings universitet 2007. Proprefekt IKK 2009.

Carin Franzén forskar om den komplexa relationen mellan litterära former för subjektivitet och kulturella hegemonier. Hon ägnar sig åt både nyare och äldre perioders litteratur i en allmäneuropeisk tradition. Sedan avhandlingen har hon framgångsrikt kombinerat psykoanalytisk teori och litteraturanalys med mer text- och diskursteoretiska perspektiv.

Hon har bland annat utforskat hur övergången från liv till dikt skrivs in som ett självreflekterande drag hos modernistiska poeter och författare samt försökt precisera den etiska och politiska dimensionen i deras språkmedvetna estetik. Hon har visat att den modernistiska litteraturens subversiva potential handlar mer om att utforma ”motspråk” mot dominerande diskurser än om ideologiska budskap.

Carin Franzéns forskning har alltmer inriktats på att fördjupa förståelsen av förmoderna uttrycksformer för subjektiva erfarenheter. Generellt sett söker hennes forskning nu bidra till en analys av kärlekens historia och en ökad kunskap om kvinnors skrivande och betydelse i den europeiska kultur- och litteraturhistorien.

I ett nyligen avslutat projekt om hövisk kärlek som kvinnlig strategi visar hon att den medeltida och tidigmoderna höviska kärlekslitteraturen förvisso vittnar om manlig subjektivitet och dominans, men att idealiseringen av kvinnan – upphöjandet av henne till ett oåtkomligt men just därför åtråvärt objekt – används strategiskt av den tidens skrivande kvinnor, vilka i sina texter vidareför och omformulerar den höviska kärleken i en förhandling om makten och kärleken.

Carin Franzén leder nu projektet ”Begärets förmoderna figurationer” tillsammans med en internationell forskargrupp. Det handlar om begärets konstnärliga och språkliga former i den europeiska litteraturen och kulturen 1100-1700. Syftet är att tydliggöra det förmoderna begärets mångfald och ge nya perspektiv på samtida uppfattningar av begär och kärlek.
 

Ur program för professorsinstallationen maj 2012