Bilens radar hittar farorna

Från den radar som sitter i många bilar kommer en mängd data som inte används. Att den informationen kan komma till nytta i designen av automatiska väjningssystem visar Christian Lundquist i sin avhandling.

Funktioner som bromsar bilen om den kommer för nära bilen framför finns i flera bilmodeller idag. I fronten på bilen sitter då en radar som fångar upp rörelser. Men det är bara en liten del av alla mätdata från radarn som kommer till nytta, resten slängs.

Christian Lundquist undersöker i sin avhandling inom sensorinformatik, institutionen för Systemteknik, hur stor användning man egentligen kan ha av den bortkastade informationen. Skulle bilen själv, med hjälp av olika sensorer, kunna hålla koll på vad som finns runtom; undvika mötande trafik, låta bli att ramma ett broräcke eller upptäcka att vägen gör en skarp sväng?

- Radarn kan skilja på fasta och rörliga föremål, den ser att i det här området finns det något – och det rör sig. Men radarn kan inte skilja mellan en lastbil och en cykel, säger Christian Lundquist.

Där har en kamera fördelar, däremot fungerar den inte i dåligt väder. I vackert väder kan en kamera lätt få bilen att följa de vita linjerna i vägen, men i snöstorm eller dimma är det kört. Där har radarn fördelar som oavsett väderlek kan hitta och mäta avståndet till stolparna i vägrenen liksom till bilen framför.

Christian Lundquist har studerat hur man lägger samman data från flera olika sensorer, som kameror, radar, gyron med flera, för att kunna skatta signalerna noggrannare och få mer robusta system. Han har också tittat på hur filter, som tar bort bruset från signalerna så att de blir tydligare att tolka, kan göras effektivare för att dra mindre beräkningskraft. Allt för att bilen på ett så bra sätt som möjligt ska kunna identifiera hur vägen kröker en bit fram och om det kan tänkas finnas något hinder på vägen.

Dyker det upp ett hinder ska bilen veta var det finns lediga ytor att använda för en undanmanöver.

- Ibland kan det ju vara säkrare att köra om än att tvärbromsa, konstaterar Christian Lundquist.

Christian Lundquist tog sin civilingenjörsexamen på Chalmers, har jobbat i några år i underleverantörsindustrin i Tyskland och är snart färdig doktor på LiU. Och han kan tänka sig att stanna kvar.

- Jag vill undersöka metoder att bestämma storleken på de hinder man möter, exempelvis för att kunna avgöra om det är en lastbil eller en cykel som dyker upp i närheten av min bil. Detta är ett forskningsområde, ”Extended target trackning”, utsträckt målföljning, som nu blir allt hetare – inte minst inom bilindustrin där avstånden mellan radarn och målen är ganska små, säger han.

Lockar gör också att kommersialisera de delar av forskningen som handlar om att lokalisera människor eller platser.

- Vi har startat ett företag kring detta, det är samma algoritmer men en helt annan tillämpning där det handlar om att lokalisera och hjälpa människor att navigera inomhus, det kan gälla att hitta en gate på en flygplats, en viss affär i ett köpcentrum eller en sal här på LiU, säger han.

Christian Lundquist försvarar sin avhandling fredagen den 25 november, handledare är Fredrik Gustafsson, professor i sensorinformatik.
Avhandlingen Sensor Fusion for Automotive Applications, Christian Lundquist, avdelningen för reglerteknik, Institutionen för Systemteknik, Linköpings universitet, 2011.

Monica Westman Svenselius 2011-11-22