Mätning av blodplättars aktivitet och funktion

När ett blodkärl skadas i kroppen krävs det att läckan lagas i tid för att förhindra blodförlust, men samtidigt får det inte gå så långt att en blodpropp helt täpper igen kärlet. Det är här trombocyterna, eller blodplättarna som de också kallas, spelar stor roll.

Trombocyterna är små cellfragment som cirkulerar i våra blodkärl. Deras uppgift är att finna platser där blodkärlets vägg skadats. Där kan de sätta sig fast (adherera) och breda ut sig, binda till sig fler trombocyter och på sin yta katalysera koagulationsprocessen, så att en blödning upphör. Men trombocyterna kan också orsaka problem då en skada uppstår i ett åderförfettat blodkärl. När trombocyterna sätter sig fast på denna skada och aktiveras finns risken att de täpper till blodkärlet totalt och därigenom framkallar hjärtinfarkt eller slaganfall (stroke). Därför är det viktigt att hitta en balans mellan blödning och blodpropp.

Idag finns ett antal trombocythämmande läkemedel som ges till patienter för att förhindra att blodproppar uppstår, och allt fler är under utveckling. Ett problem med dessa läkemedel är att de inte bara förhindrar blodproppsbildning, utan även ökar risken för att patienten får problem med blödningar, och denna risk blir troligtvis större när flera trombocythämmande läkemedel används i kombination.

Vi arbetar med flera olika metoder för att mäta och undersöka trombocyternas funktion i och utanför kroppen. För detta använder vi bland annat flödescytometri, en teknik där man studerar enskilda celler som passerar en laserstråle och mäter hur mycket de aktiverats. Nackdelen med detta är att cellerna måste vara i lösning, vilket ju inte är det trombocyter förväntas göra i kroppen, tvärtom vill man ju där att de ska sitta fast på kärlets vägg innan de aktiveras, så att de inte fortsätter cirkulera runt och kan orsaka blodproppar på andra ställen i kroppen. Därför vill vi utveckla metoder att studera trombocyter ur olika aspekter, och med metoder som mer liknar de vägar de ska aktiveras i kroppen.

Under min tid i Dublin utvecklade jag en metod där man tillverkar en ”stämpel” i ett silikonliknande material, där de minsta strukturerna kan vara lika små som en trombocyt, dvs. 2-4 mikrometer i diameter. Dessa stämplar kan sedan användas för att ”trycka” ett mönster av olika proteiner (äggviteämnen) på en yta. De proteiner som vi använt är sådana som normalt finns i kärlväggen eller blodet och som trombocyterna binder till vid en kärlskada. När ett blodprov sedan tillåts flöda över denna mönstrade yta, kan man studera hur väl trombocyterna binder till de olika proteinerna, och hur de aktiveras, genom att titta på dem under mikroskop. Där kan man se om de börjar uppvisa olika kännetecken som talar om att de aktiverats i olika stor utsträckning.

Denna metod har en unik potential att upptäcka och studera små förändringar i trombocyternas vidhäftningsförmåga, i och med att vi kan kontrollera den exakta utbredningen av proteinerna som trombocyterna fäster till. Förhoppningen är att vi med detta kan studera även fastsittande trombocyter, och både ifall de överhuvudtaget fastnar, och senare hur de aktiveras. För att kunna studera alla aspekter av trombocyternas aktivering, kompletterar vi även med andra metoder, t.ex. aggregationsmätningar för att studera trombocyternas förmåga att binda till varandra, och fri oscillationsreometri, som mäter hur ett blodprov koagulerar, och där vi kan studera hur trombocyterna påskyndar denna process. Detta kan ge oss en helhetsbild av vad som kan påverka och aktivera trombocyterna.

Min forskning syftar till att ge ökad kunskap om vilken roll olika aktiveringsvägar spelar för trombocytens vidhäftning och aktivering efter en kärlskada. Denna kunskap kan vara av stor betydelse för att finna mål för nya trombocythämmande läkemedel samt för att förutsäga vilken effekt kombinationer av trombocythämmande läkemedel kan få hos patienter. Ett andra syfte är att utveckla enkla mätmetoder som kan användas på patienter som äter dessa läkemedel, för att kunna bedöma vem som får lagom mycket behandling, och vem som kan behöva mer eller mindre dos för att förhindra blodpropp utan att samtidigt öka risken för blödning.

På de engelska sidorna ges en mer utförlig presentation av forskningsområdet. Du når dem genom länken här nedanför.

Presentation in English