Det räcker inte med toapappersrullar
och pet-flaskor
Text: Thomas Ginner, föreståndare, CETIS
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 4 dec 2011
Vid de regionala konferenser CETIS nyligen genomfört har vi haft med utställare som visat metoder och material för att i skolan kunna illustrera hur avancerad styrning och reglering går till, till exempel när det gäller pneumatik och där modern elektronik spelar en viktig roll. Och för att göra den tekniken begriplig krävs mer än toapappersrullar och pet-flaskor...
I den nya teknikkursplanen för grundskolan skall eleverna i årskurserna 7-9 arbeta med till exempel styr- och reglersystem, grundläggande elektronik och elektroniska komponenter. Man skall studera hur komponenter och delsystem samverkar i större system. Man skall också ta upp kommunikations- och informationsteknik och arbeta med bland annat pneumatik.
Alltför enkel materiel
Teknikundervisningen i de högre årskurserna har länge på många håll i landet använt alltför enkel materiel som förhindrar precision och verklighetstrogen funktion. Det finns säkert flera förklaringar till den här situationen. Många lärare tycker det är svårt, eftersom de saknar utbildning på området. Ett annat och dominerande skäl är att skolledningarna inte anser sig ha råd. Undervisningen får inte kosta.
Men toapappersrullar, pet-flaskor, glasspinnar och snören duger inte i de här sammanhangen. Skall kursplanens löften till eleverna kunna infrias krävs betydligt mer avancerad undervisningsmateriel. Detta i kombination med att man tar sig en titt på hur den här tekniken faktiskt används idag ”på riktigt”. Den finns inte bara i tillverkande industri utan också inom vård, vatten och avlopp och många andra ställen.
Hjälp finns
Det går alltså inte att hävda att det idag saknas sådana hjälpmedel för en avancerad teknikundervisning. Det är bara att ta sig en titt på några av de undervisningsmateriel och tekniksystem som till exempel visats på våra konferenser. Eller kolla på nätet!
Det är klart att det kostar, men om skolan skall kunna uppfylla kursplanens krav finns inga genvägar. Man kan inte klara uppgiften utan utbildade lärare och bra resurser. Flera av landets lärarutbildningar har länge haft kurser med ovan nämnda inslag. Men studenterna har varit få. Här måste till rekryteringsinsatser om kvaliteten skall kunna säkras på lång sikt.
Fortbildning viktigast!
I det korta perspektivet är fortbildning av redan verksamma lärare det mest akuta – och då handlar det förstås inte bara om styr- och reglerteknik och årskurserna 7-9. Teknik är av flera skäl ett ämne som borde prioriteras i dessa sammanhang. Antalet outbildade och obehöriga lärare är mycket stort – och det är inte lärarnas, utan skolledningarnas, kommunernas och statsmakternas fel. Man har haft minst femton år på sig att åtgärda bristerna.
Här krävs en långsiktig och strategisk planering. Regeringen måste ge Skolverket – och därmed högskolorna – rimliga planeringstider. Inte som nu, när Lärarlyftet2 skall starta, fem veckor. Det är orimligt och gynnar knappast kvaliteten i verksamheten!



