Om rum för teknik i skolan
Text: Lisa Daram, Arkitekt SAR/MSA och kanslichef Arkus
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 2 maj 2010
Lisa Daram, på stiftelsen Arkus, tog sig an frågan om rummets betydelse för inlärning. Innan man ens börjar fundera på rum och byggnader måste några grundfrågor ställas – vad är det som ska ske i rummet? Vad är det som ska göras och hur ska det göras? I fallet skolan; hur önskar vi att de människor som samlas kring en händelse ska ta del av händelsen och lära av händelsen? Beroende på aktivitet i rummet blir naturligtvis svaret på frågan ”hur ska rummet se ut?” helt olika. Här berättar hon mer.
Från beställning till rumsutformning
Vid ett samtal med Lars Lindstaf, arkitekt vid Cedervall arkitekter, med erfarenhet från en mängd skolprojekt, pratar vi om den situation som man som arkitekt ofta befinner sig i; när man kommer in i ett projekt är programmet
– dvs. det dokument som beskriver vilka rum som projektet ska behandla – redan färdigt. Därmed missar man i beställningsskedet möjligheten att utnyttja arkitektens kompetens som bygger på att förstå verksamheten och dess dolda potential, som t.ex. att få syn på lösningar som beställaren kanske inte själv är varse. En annan problematik vid utformning av lokaler och byggnader är distansen mellan dem som ansvarar för en beställning och dem som ska driva verksamheten. I slutänden är det lärarna och eleverna som befinner sig i den pedagogiska situationen. Om de inte ”känner sig hemma” i rumsutformningen och material och kan samverka med den fysiska omgivningen, då faller det som från början kanske var en mycket ambitiös tanke. För att komma till rätta med den problematiken krävs en förankring i tidigt projektskede med alla inblandade – producenter och användare – hur verksamheten i den nya miljön i konkret mening ska gå till.
Planeringen vid utformning av Vetenskapens hus
- Jag tog också kontakt med Lena Gumaelius på Vetenskapens hus, vars verksamhet syftar till att öka intresset för teknik och naturvetenskap. Vetenskapens hus drivs av KTH och Stockholms universitet tillsammans och riktar sig till elever och lärare i grundskola, gymnasium och högskola. Förutom skolverksamheten håller man också helgkurser för barn från sju år, och driver ett nätverk för tekniklärare. Lena Gumaelius berättade att huset ursprungligen var tänkt att innehålla datasalar men utifrån verksamheten i Vetenskapens hus planerade man om i den utsträckning som huset tillät. Tre viktiga aspekter låg till grund för beställningen av lokalernas utformning – dels ville man att rummen skulle likna en riktig universitetsmiljö. Ledorden var forskning och innovation. Riktig labbutrustning – bord, stolar, material och riktiga labbrockar för barnen skulle bidra till att förmedla känslan av positiv värdighet och att känna sig ”på riktigt”. Vidare hade man klart för sig vilka övningar man ville genomföra tillsammans med barn och unga, samt vilket material som behövdes. Man hade också en tydlig föreställning om att pedagoger och elever skulle samlas i fysisk mening kring en uppgift i en lärandesituation. Alltså täta cirklar av människor för en gemensam och nära lärandesituation. (inte rader av elever, riktade med ansiktet vänt åt samma håll mot en pedagog längst fram). Lärandedelen var central – det skulle alltså inte ”bara” handla om att uppleva utan just om att lära.
En lärdom som man kan dra som förtjänar att förmedlas är att om man verkligen vill väcka intresse för en sak eller ett område så är engagemanget i utformningen av den fysiska miljön – rummet och utrustningen – en viktig pusselbit för att lyckas med verksamheten.
Arkus är en stiftelse som främjar forskning och utveckling inom arkitektur och samhällsbyggnad.
För mer information se:
Arkus webbplats
Tillbaka
Linköpings universitet, CETIS, Campus Norrköping, 601 74 Norrköping011-36 31 09 (tfn) cetis@cetis.liu.se -
Skriv ut