Hon lägger pussel med kulturhistorien

Stina Ekelund arbetar som möbelkonservator på ett slott i Danmark. Med varsamma händer slår hon vakt om ett stycke kulturhistoria.

Det är bra sent på kvällen när möbelkonservator Stina Ekelunds granne ringer på dörren: Det luktar i hela huset! Bakar du!?

Nej, det är libysk ökensand.

Upphettad i en panna bränner sanden tunna fanerbitar av lönn. De får exakt den millimeterbreda kantskuggning som ger djupverkan i intarsian Stina Ekelund håller på med. Det är en replik av ett riksvapen från 1500-talet, ett beställningsarbete till Kalmar slott.

Hon har specialiserat sig på intarsia, tekniken att skapa mönster och bilder med tunna passbitar som limmas mot ett underlag. Ett slags pussel av olika träslag, metall, sten, ben, elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal – ibland allt på en gång.

Klockan närmar sig tre på natten innan vapenskölden ligger klar, säkrad mellan två plexiglasskivor.

Morgonen efter står Stina i verkstaden på Frederiksborgs slott i Hilleröd och slår upp en kopp kaffe. Tåget tar en timme från Köpenhamn där hon bor, när det blir varmare cyklar hon – åtta mil tur och retur.

Här, på Nordens största renässansslott som även är Danmarks nationalhistoriska museum, har hon sitt ordinarie jobb som en av museets tre möbelkonservatorer.

Två av de tre är utbildade på Linköpings universitet, på Carl Malmsten Furniture Studies, som av tradition har sin verksamhet i Stockholm. Konservatorsutbildningen på Malmstens har en inriktning mot möbler som är unik för Skandinavien. Stina Ekelund började 2001, hennes kollega Gitte Jörgensen 1999. Då var de redan utbildade möbelsnickare.

Träverkstan ligger i slottets äldsta delar från 1500-talet, med tjocka vitmenade väggar och synliga träbalkar men inte särskilt stor med tanke på mängden föremål möbelkonservatorerna förväntas hålla koll på:

– Mellan fyra och sex tusen, lite beroende på hur man räknar, säger Stina Ekelund.

På det enkla träbordet i fikarummet ligger stora pappersark där Stina Ekelund har jobben listade. Möbler som behöver akut omvårdnad, ska flyttas till utställningar eller är utlånade. Avbockade åtgärder.

Prioriteringarna kräver kunskap och eftertanke. Bevarande ställs mot tillgänglighet för besökare. Insatser för att behålla föremål i gott skick i ena ändan på skalan – akutaktioner i den andra.

De yttre ramarna för deras arbete sätter Frederiksborg självt. Med årstidsväxlingar som når in i slottets alla skrymslen, rå luft, enkelfönster och svåruppvärmt.

– Vi jobbar så mycket förebyggande vi kan för att hålla jämn temperatur och luftfuktighet. Vi poängterar ständigt hur viktigt det är att fönstren får uv-filter.

Det är på gång men kostar stora pengar.

Slottet byggdes som en pompös maktmanifestation för Christian IV (1588-1648) och de följande danska envåldshärskarna. Slottets symbolvärde för nationalstaten visade sig inte minst efter den stora slottsbranden 1859, då nästan bara ytterväggarna och delar av kyrkan stod intakta. Nitton år senare var slottet återuppbyggt och återinvigt som nationalhistoriskt museum.

– Pengarna satsade J.C. Jacobsen, bryggaren bakom Carlsberg. Museet drivs fortfarande genom den fond han byggde upp.

Stina Ekelund fick sina danska museikontakter när hon under tredje terminen gjorde praktik på Nationalmuseets bevaringsavdelning. Hennes handledare tipsade henne om Frederiksborg, det ledde till en uppsats om den danske mästaren Lars Barchmann som svarat för den avancerade intarsian i slottskyrkan.

Stina kompletterade sin examen med en masterutbildning vid Det Konglige Danske Kunstakdemins Konservatorskole i Köpenhamn – denna gång med jämförande undersökningar av intarsia på svenska Kalmar slott. Kontakterna med Malmstens höll hon i och gjorde analyser av träprover från intarsian i de moderna laboratorierna i Stockholm.

– Med infraröd spektroskopi. Jag ville se om träet var betsat eller infärgat (eng stained) genom olika rötsvampar. Jag gillar den naturvetenskapliga infallsvinkeln, den ger ny och objektiv kunskap.

Efter studierna övertog Stina en snickarverkstad bland antikhandlarna på Bredgade i Köpenhamn. Två gamla snickare, en konstant tobaksdimma och en ohöljd förvåning över att hon aldrig ville börja dagen med en gammeldansk ingick.

Stina fick snabbt en del riktigt häftiga uppdrag. Till exempel lämnade Kunstindustrimuseet in en skrivmöbel, 1700-tal, gjord av snickarmästare Röntgen.

– Det var uppgift som krävde att jag tog mig i kragen. Jag var jätteglad tills jag insåg att jag på kvällarna låste om en möbel värd sådär 20 miljoner. Bara tanken på att det skulle hända något …

Utan att blinka stängde Stina verkstan, jobbade i Venedig ett halvår för att därefter bli projektanställd på Rosenborgs slott i Danmark. Där fick hon det verkliga hästjobbet, att återställa faneret av narvalstand på de danska envåldshärskarnas tronstol från 1671.

– Cirka 2 000 timmars arbete. De vridna fanerbitarna fick mjukas upp i fuktskåp för att rätas ut och därefter långsamt torka igen innan de kunde fästas på sin plats igen.

På Frederiksborg började Stina Ekelund 2008.

Nu visar hon vant sina slottsdomäner. Där vanligt folk mest ser yta ser Stina lager på lager av berättelser, nya frågeställningar och utmanande problemlösningar.

Att gå genom utställningarna är som att vandra genom fem sekler av europeisk kulturhistoria. Här finns spåren av teknikutveckling och kunskapsutbyten, modeväxlingar och idéflöden. Och spåren av snickargesällernas vandringar genom Europa med nya mönsterböcker i packningen.

Stina stannar till vid renässansens mästerliga kabinettskåp, gjorda i en europeisk erövringstid och tydliga tecken på att ägaren hade tillgång till hela världen.

– Med exotiska träslag från Afrika och Sydamerika. Kolsvart ebenholts, ormträ (eng snakewood) med mönster som ormskinn eller halvt genomskinliga sköldpaddskal med färgat papper bakom.
I lådor och lönnlådor gömde sig hemförda skatter få hade råd med.

Möbelkonservering är en avancerad blandning av detektivarbete, vanlig naturvetenskap, handaskicklighet och en slags praktisk möbelarkeologi. Mycket är ännu outforskat.

– Man klarar sig inte med ren teori, man måste pröva sig fram. Det är när jag gör saker som jag märker hur originalen måste ha varit gjorda.

Upptäckten av detaljer som inte stämmer, kedjereaktionen av funderingar som följer, slutsatserna som får dras om är en fantastisk del av jobbet, tycker Stina:

– Då blir jag riktigt uppsluppen! Jag gillar nördandet kring tekniker.

Stina Ekelund förvaltar inte bara ett kulturarv utan också kunskapen om dess tillkomst. Själva förutsättningarna.

– Och allt vi åtgärdar ska alltid gå att återställa till originalskick. Allt vi gör måste dokumenteras. Och om ingen märker vårt jobb, då har vi gjort det riktigt bra.

Text Gunilla Pravitz
Foto Göran Billeson
Ur LiU magasin nr 2 2011

• Namn: Stina Ekelund
• Bor: Köpenhamn
• Utbildning: Möbelkonservator, examen 2004. Magisterutbildning i Köpenhamn.
• Jobb: Konservator på renässansslottet Frederiksborg några mil från Helsingborg
• Fritid: tränar en hel del, läser massor, distansstudier i konsthistoria.
• Framtid: Det kommer nog att bli en doktorsavhandling så småningom … och jag skulle gärna gå på Malmstens en gång till, i det nya huset på Lidingö!
• Något att minnas från studierna: Promenaden nedför Katarinavägen efter antagningsintervjun. Jag var helt säker på att ha kommit in. Yes! Nu börjar det!

 

Sidansvarig: alumni@liu.se
Senast uppdaterad: Mon Aug 15 14:13:47 CEST 2011