Redo för en inre resa

Hon är festerichefen som blev föreningsutvecklare på Röda Korset. Nu ger sig Sandra Severinsson ut på en resa för att fördjupa sin kunskap om vad som är viktigt i livet.

Sandra Severinsson har just sagt upp sig från jobbet som föreningsutvecklare på Röda Korset i Linköping.

Hon ska ut på en resa.

Mest en inre; i januari landar hon i Trivandrum i södra Indien för att tillbringa totalt ett år i ett yoga-ashram.

Hon ska lära sig konsten att leva, säger hon utan att det låter det minsta högtravande. Lära sig att agera istället för att reagera på destruktiva tankar, ilska, motvilja, begär eller rädslor.

– Svårt att förklara kortfattat, säger Sandra men gör ändå ett försök:

– Det handlar om att finna sinnesjämvikt och inse att allt förändras. Är du i botten, är
det inte för evigt. Det kommer alltid förändring. Likaså om du står på toppen; inte heller det varar och det måste du vara beredd på och inte sörja när det förändras.

Det låter inte helt olikt trendiga västerländska tongångar om positivt tänkande, acceptans och mindfulness.

– Ah, mina kompisar tycker nog det låter lite flummigt. Men de ser hur bra jag mår och är glada för min skull.

I ashramet utanför Trivandrum har Sandra varit en gång tidigare. Ett ashram, förklarar hon, är ett ställe avskilt från vardagen och där yogans fyra vägar lärs ut i både ord och handling. Upplevelsen
av sinnesro blev så stark att hon först bestämde sig för att återvända på obestämd tid. Kanske för alltid.

– Fast man får bara visum för sex månader i taget, säger hon och skrattar.

Och eftersom livet nu är föränderligt har resplanen stannat vid ett år. Hon har här hemma lärt sig en annan meditationsteknik vid namn vipassana, den tillsammans med det yogiska levnadssättet tycker hon leder henne framåt mot sitt inre mål.

Ambitionen är att själv bli yogalärare.

– Inte på heltid, jag återvänder gärna till Röda Korset igen.

Det här med yogan började i Campushallen, men viljan att bidra till en förändrad värld kom långt tidigare.

Efter gymnasiet ville Sandra – som de flesta andra – iväg hemifrån, från Linköping och Malmslätt. Fotointresset ledde till jobb i en fotoaffär i Göteborg, utförsåkningen till ett restaurangjobb i Sölden i Österrike. Och sedan – som för så många andra – blev det en tur till Sydostasien och Australien som backpacker.

– Den resan gav mig perspektiv. Jag började på allvar fundera över rättvisefrågor och mitt ansvar som medmänniska.

Men för att förändra världen måste man ha kunskap om de existerande systemen bakom makten, resonerade Sandra som 2004 började läsa en pol.mag. vid LiU, med miljöpolitik och konflikter kring naturresurser som egen inriktning.

Vid sidan av pluggandet dök hon rakt in i studentlivet.

– Jag såg hur roligt de hade som engagerade sig i sektionen, säger hon.

Själv slutade hon som chef för FBI, sektionens kombinerade festeri och fadderi. Det tog lite tid från studierna, medger hon, men det var det värt:

– Innan var jag inte precis någon ledartyp. Men jag fick lära mig och det är den merit som intresserat mina arbetsgivare mest när jag sökt jobb …

Bakom konsten att organisera fram några ton sand till sandslottsevenemanget Suntrip i Colloseum mitt i marsvintern (och dessutom se till att de kommer bort igen), att fixa nolle-p och styra med alla möjliga fester döljer sig en nyttig träning av färdigheter.

– Till exempel långsiktig planering, ledarskap, förståelse för grupprocesser, organisation,
genomförande under stress, press och framför allt samarbete, säger Sandra.

Därtill kommer man andra nära och lär sig känna tillit.

– Att våga släppa kontrollen och ge andra ansvar var det som utvecklade mig mest som person. Vi åtta i FBI blev som syskon som skrattade och grät ihop, i perioder levde vi med varandra dygnet runt och lärde oss acceptera varandras bra och dåliga sidor, berättar Sandra som chefade läsåret 2005-2006.

Och en söndagsmorgon i mars efter ett lyckat Suntrip med gäster i shorts och flipfloptofflor glöms inte i första taget.

– Ingen sömn på över ett dygn, allt hade (nästan) gått planenligt, inga brandlarm gått, dagskassan var i behåll, alla hade överlevt och det hade varit väldigt mycket skratt. Det var en fantastisk känsla att låsa Kårallen och vandra hemåt i det klara förmiddagsljuset.

Festandet byttes mot jobb under 2008, parallellt med studierna. Uppdrag som frivillig ledde till sommarjobb och timvik som flyktingkonsulent på Röda Korset i Linköping och Jönköping vilket sedan gav jobb som föreningsutvecklare med bas i Nyköping det första året.

– Det handlar mycket om att utbilda och organisera ideellt arbete i en demokratisk process, att få frivilliga i lokala kretsar att genomföra det medlemmarna har beslutat om på vår Rikstämma. Och att få dem vilja göra det.

En del i den yogatradition och den meditationsteknik som fångat Sandra handlar just om hängivenhet och om att arbeta osjälviskt för andra människor. Den moraliska livshållningen är kärnan.

Det betyder också att man ska hålla efter sina begär, något som förstås rimmar väl med arbetet för en rättvis värld.

– Känner du begär efter något är du helt inriktad på att skaffa det. Till exempel en häftig bil. Och när du väl har den, blir du ängslig för att förlora den. Eller vill ha något annat – livet blir ett fastklamrande vid begär och en flykt undan motvilja.

En lång tid i ashram, där man lever enkelt med blicken vänd inåt, ger perspektiv på vad människor verkligen behöver. Eller inte behöver. För Sandras egen del har det också gett henne ett nytt perspektiv på yrkeskarriären.

– Som de flesta har jag tyckt det varit viktigt att göra karriär, helst internationell, få ett spännande jobb och stiga uppåt. Men för mig är det inte viktigt längre. Det meningsfulla arbetet som ger ett meningsfullt liv kan vara var just det som pågår i en lokal rödakorskrets någonstans i Sverige.

Text Gunilla Pravitz
Foto Vibeke Mathiesen
Ur LiU magasin nr 4 2010

• Namn Sandra Severinsson
• Arbete Föreningsutvecklare på Röda Korset – fram till februari 2011.
• Utbildning Pol mag, examen 2009.
• Bästa minne Teamkänslanjag fick uppleva i studentlivet, till exempel i jobbet med Suntrip. Och en sommarkurs i etik som fick mig att inse att jag måste kunna stå för mina val, oavsett vad andra gör eller inte gör.
• Bästa lärare Den jag lärt mig mest av är Christer Carlsson, studentkoordinatorn som alltid fanns till hands med sin värme och omtanke.

Sidansvarig: alumni@liu.se
Senast uppdaterad: Mon Jun 20 13:14:57 CEST 2011