Skriver för att pröva tankar

LiU-alumnen Maria Fagerberg skriver böcker som etsar sig fast. För henne är skrivandet ett sätt att pröva och sortera tankar.

En ung kvinna drabbas av cancer och dör. Ett land faller sönder. En dokumentärfilmare försöker regissera verkligheten. En mamma upptäcker att hennes tonårsdotter skadar sig själv.

Maria Fagerberg räds inte svåra teman för sina böcker. Naket och osentimentalt skriver hon om utsatthet i olika former. Det är böcker som berör, som väcker tankar och frågor.

– Jag är intresserad av det som händer i omvärlden. Det skönlitterära skrivandet är som en sorts experimentverkstad, där jag kan pröva olika situationer och gå in i andras tankar, säger Maria Fagerberg.

Hon kombinerar författarskapet med arbete som gymnasielärare och skolledare. Fyra böcker har det blivit hittills.

Skrivandet är en självklar del av Maria Fagerbergs vardag.

– Ungefär som att äta eller träna, konstaterar hon.

– Jag skriver mycket, det har jag alltid gjort. Skrivandet är ett sätt att sortera ut tankarna.

Hon skriver i jobbet, bloggar, skriver dagbok och skriver skönlitteratur.

– I dagboken får tankarna flöda okontrollerat, där upptäcker jag saker medan jag skriver. I bloggen är det mer reflekterade tankar, ofta om litteratur eller musik eller om den kreativa processen.

– I böckerna går jag mer in i andras subjektiva känslor. Försöker att fånga deras sätt att tänka och vara, säger Maria Fagerberg.

Hennes första bok, Svart dam, kom för tio år sedan. Hon fick mycket lovord för sin nära och starka beskrivning av en ung språkforskare och mamma som får veta att hon har en livshotande sjukdom. I korta scener får läsaren följa både sjukhusets vardag och hur hon gradvis försämras och slutligen dör.

– Idén till boken väcktes när jag gick genom sjukhuset och slogs av vilken stor och spännande arbetsplats detta är. Här finns en massa vardagsrutiner som på alla andra arbetsplatser. Många av oss gör bara tillfälliga besök i den här världen, kanske för att hämta ut ett recept eller göra en undersökning. Men vad händer när man blir kvar – ända till slutet?

Den andra boken, Till hemlandet, är delvis kopplad till den första. Den handlar om ett land som gradvis slås i spillror i ett inbördeskrig.

– Om man blir sjuk i Sverige så får man ändå hjälp. Vi bor i ett samhälle där vi får tycka, tänka och känna som vi vill, där det finns trygghet. Men om detta raseras?

I boken Skärvor av himlen berättar hon om dokumentärfilmaren Vendela som vill göra en film om unga människor i före detta
Sovjetunionen. Men det går inte som hon tänkt sig.

– Här intresserade jag mig mer för subjektiva världsbilder. Hur vi ser på världen med olika ögon beroende på varifrån vi kommer och vilka mål vi har.

I Maria Fagerbergs senaste bok, Lingonstigen 114, upptäcker en mamma att hennes dotter skär sig.

– Jag ville ta upp självskadeproblematiken, men ur en närståendes perspektiv. Vad händer när den tidigare så trygga och ombonade tillvaron faller samman? Hur går man vidare?

Maria Fagerberg varierar språk och form i sina böcker. I den första använder hon korta och avklippta meningar, tankar som kommer och går. Den andra boken är uppbyggd som en mosaik av nio olika berättelser. Den tredje har ett mer traditionellt berättande, där perspektivet byts mellan huvudpersonerna i olika kapitel. I den fjärde ser man historien helt genom mammans ögon.

I den senare boken finns även en lillebror med i marginalen.

– Lillebror känner jag lite extra för. Han kommer i kläm när föräldrarnas oro så helt riktar deras fokus mot dottern. Jag har faktiskt
lekt med tanken att fånga upp honom i en ny berättelse, men inte riktigt kommit dit.

Annars jobbar hon med ett par olika bokidéer, men är – som alla författare – förtegen om vad de handlar om.

– Det är något jag vill berätta, men som inte riktigt hittat sin form. Jag prövar och söker efter de rätta karaktärerna.

Lite gläntar hon ändå på dörren.

– Jo, hockeyvärlden är ett tema som intresserar mig. Jag gillar själv att titta på hockey, men är framför allt intresserad av att berätta om allt som händer runtomkring – som till exempel hur konkurrens och lagkänsla byggs upp och kommer till uttryck.

– Det finns få skönlitterära skildringar som handlar om lagidrott.

Maria Fagerberg är själv en bokslukare och har alltid flera böcker på gång.

– Jag läser allt möjligt, högt och lågt. Det blir ganska spretigt!

Och hon blir väldigt inspirerad när hon läser något bra.

– Å, nu vill jag skriva, tänker jag då!

I sin roll som skolledare och gymnasielärare har hon dagligen kontakt med ungdomar.

– Många av dem jag möter tycker om att skriva, jag jobbar ju med sådana program. Genom nätet är de flesta ungdomar idag vana vid att umgås skriftligt.

– Ofta blir ungdomars skrivande lite som samtal. Det tar emot mer att verkligen jobba med texter, bearbeta och skriva om. Som till exempel när de skriver rapporter där de inte får vara så subjektiva.

Hon menar att en utmaning för skolan idag är att få ungdomar att förstå poängen med att verkligen arbeta med sina texter.

Samtidigt är hon glad över att så många har lätt för att komma igång med skrivandet.

– Att börja skriva en text är lite som att skissa, blir det inte jättebra så kan man alltid skriva om. Det behöver inte vara perfekt från början, det är det fina med fantasin. Man får pröva sig fram, säger Maria Fagerberg.

Text Lennart Falklöf
Foto Vibeke Mathiesen
Ur LiU magasin nr 3 2012

• Yrke Gymnasielärare och skolledare
• Studier Gymnasielärarprogrammet, rektorsutbildningen, läser nu magisterprogrammet på kvartsfart
• Fritid Tränar mycket, läser, gillar att titta på hockey och fotboll
• Läser just nu Jonathan Franzen - The Corrections (läste den för tio år sedan, men tyckte att den var värd att läsa en gång till).

Sidansvarig: alumni@liu.se
Senast uppdaterad: Wed Oct 24 14:09:47 CEST 2012