Engagemang ger mening

Maria Dahl Karlgren är föreståndare på ett behandlingshem för kvinnor med missbruksproblem. Hon är övertygad om att det alltid går att förändra sitt liv, även om det ibland sker med små steg.

För att hjälpa andra behöver man ha klart för sig vad som driver en själv. Man måste ha koll på sin dolda agenda.

– Jag har funderat mycket på det här, säger socialarbetaren Maria Dahl Karlgren när vi möts på hennes arbetsplats på Linköpings Stadsmission.

Hon äter snabbt sin medhavda lunch i det stilla samtalsrummet med ordet Hopp som en av få dekorationer på väggarna. Tallriken i knät. Tiden är knapp. Det finns mycket där utanför som väntar på att bli uträttat.

– Att brinna för att hjälpa andra låter ju väldigt fint. Men det handlar lika mycket om att ge sitt eget liv mening och vara i ett sammanhang där man kan göra skillnad för andra.

Maria Dahl Karlgren utvecklar det där med den dolda agendan ett varv till mellan tuggorna:

– Om man inte har koll på sitt eget bakomliggande syfte med socialt arbete, så finns det en risk att människor man ska hjälpa blir verktyg för en själv, istället för tvärtom.

Hon ger ett exempel:

– Om jag är omedveten om att jag är konflikträdd och har ett stort behov av att alla ska tycka om mig så kanske jag i mötet med en klient inte vågar sätta gränser. För om jag gör det så blir jag den dåliga och inte den omtyckta, och får därmed inte själv den positiva bekräftelse jag vill ha.

– Att inte klara av att sätta gränser kan ju faktiskt leda till att personen inte får den behandling eller det bemötande som hon eller han behöver.

Bortanför den dolda agendan finns det äkta engagemanget och empatin, en vilja att strukturerat och målmedvetet arbeta mot orättvisor och våld. Maria Dahl Karlgren fick tidigt i livet med sig detta engagemang. Redan som sexåring blev hon socialarbetare,
berättar hon. Då började hennes föräldrar ta emot fosterbarn. Maria och hennes tre systrar lärde sig genom åren mycket om andra barns uppväxtvillkor och att den trygghet de själva hade med sig hemifrån inte var något som kunde tas för given.

På den vägen är det. Som 19-åring började hon jobba med utsatta ungdomar på Hasselakollektivet på Gotland.

– Det var på den tiden man fortfarande kunde få ett riktigt jobb direkt efter gymnasiet, säger hon i förbigående.

Idag är hon 32 år och föreståndare på Oasen, ett behandlingshem för kvinnor med missbruksproblem. Oasen drivs av Linköpings Stadsmission och har plats för 25 kvinnor. Fokus i behandlingen ligger både på deras missbruk och på det våld de flesta av dem varit utsatta för.

– Över 90 procent av de kvinnor vi möter har upplevt våld i nära relationer. Missbruk och våld samverkar. Därför måste vi uppmärksamma våldet de drabbats av.

Kvinnorna har olika bakgrund, alltifrån socialt utsatta miljöer till välutbildade med god ekonomi och fina hem. Gemensamt för dem är att de har ett beroende till alkohol, narkotika eller läkemedel och att de tappat greppet över sina liv.

– Det är något vi alla kan göra. Stadsmissionens arbete utgår från ett begrepp som jag tycker mycket om: "Idag är det du – imorgon kan det vara jag".

Det är från den utgångspunkten hon och hennes arbetskamrater vill arbeta.

Maria Dahl Karlgren är nyligen färdigutbildad socionom. Hon tog sin examen i januari 2012 och blev föreståndare på Oasen efter några månader.

– Jag har jobbat här som behandlare under de senaste åren, parallellt med utbildningen. 60 procent jobb, hundra procent plugg, två barn. Det har varit skittufft, men en spännande tid. Närheten till den praktiska verkligheten har gjort det lättare för mig att relatera till det jag lärt mig på utbildningen.

Det handlar om sådant som att stärka det kritiska tänkandet, lära sig mer om behandlingsteorier, sätta ord på erfarenheter från det sociala arbetet och närma sig forskningen.

– Vi är måna om att hålla oss uppdaterade vad gäller aktuell forskning, det är viktigt för oss som jobbar här.

Det hon skulle vilja ha haft mer av i utbildningen är praktisk övning i samtal.

– Samtal är mitt arbetsredskap. Pratar man till exempel om vikten av att ställa öppna frågor som inte är ledande så behöver man träning i det. Det är först när man får ställa dessa frågor om och om igen som man kan uppleva skillnaden i samtalet och konsekvenserna av det.

Samtalen med kvinnorna i behandlingen kan vara både tuffa och medkännande.

– Missbruk leder ofta till en massa lögner och manipulation. Men det funkar inte här, vi ser igenom det. Det är först när den missbrukande personen får insikt om sina egna beteenden, och hjälp att förändra dem, som hon kan gå vidare i behandlingen.

Det handlar om att med stor respekt, med professionell kunskap och utan att kränka, sticka hål på lögner och manipulativa beteenden.

Lika mycket som det handlar om att stärka kvinnorna i deras berättelser, betonar Maria Dahl Karlgren. Både i enskilda samtal och i grupp.

– Missbruket i sig leder till mycket skuld och skam. Till det kommer våldet som många varit utsatta för och som ofta är än mer skamfyllt.

Vi har kunskap om de här mekanismerna och är inte rädda för deras berättelser. När en person vågar öppna sig i det gemensamma samtalet är det enklare för andra att följa efter.

– I missbrukarkretsar förstärks ofta de traditionella könsrollerna. En grund i behandlingen är därför att kritiskt reflektera över dem. Varför har kvinnorna ofta en så nedvärderande, självföraktande syn på sig själva? Och varför tar de många gånger på sig skulden för det våld de utsatts för?

I samtalen lyfts strukturerna fram, övergripande mönster görs tydliga och analyseras.

– Vi vill ge kvinnorna kunskap och insikter om beroende och våldsutsatthet. Men också förmedla hopp, att det alltid går att förändra sitt liv på något sätt, även om det ibland är med små steg.

Sedan säger Maria Dahl Karlgren något oväntat. Hon berättar att hon ibland lekt med tanken på att bli brottsutredare, helst förhörsledare. Just med tanke på det där med samtalets kraft och dess möjliga effekter.

– Det finns flera likheter. Samtal och förhör kan båda handla om att avslöja lögner, se igenom, sticka hål på argument och komma igenom bubblan. För att på så sätt få ett brott uppklarat. Eller för att få en människa att komma till insikt och ta ett steg framåt i sitt liv. Det tilltalar mig.

Text Eva Bergstedt
Foto Staffan Gustavsson
Ur LiU magasin nr 4 2012

• Namn Maria Dahl Karlgren
• Studier Socionomprogrammet 2008-12
• Fritid Spelar i band, tränar, pratar vid köksbordet med mina vänner.
• Läser just nu Mest jobbmail
• Familj Man Johan och barnen Zelda och Kai

Sidansvarig: alumni@liu.se
Senast uppdaterad: Thu Jan 10 09:14:13 CET 2013