Utan kårjobbet hade hon aldrig varit på pr-byrån

I mitten av förra decenniet arbetade Johanna Look med information på filosofiska fakultetens studentkår, StuFF. Idag är hon pr-konsult. "Utan åren på kåren hade jag aldrig varit här", säger hon.

Det surrar från datorerna i det öppna kontorslandskapet. Här och var förs lågmälda samtal, på väggarna sitter inramade tidningsklipp och på en bänk är dagens tidningar utlagda.

I det tysta filas det på formuleringar och mejslas fram bilder av samhället och hur det borde förändras.

PR-byrån Westander håller till i ljusa och luftiga lokaler på Söder i Stockholm. Man hjälper företag och organisationer att synas i medier och att påverka politiska beslut.

Byrån har fått flera prestigefulla priser under senare år. Samtidigt sticker man ut lite i branschen genom att bara arbeta med kunder som man sympatiserar med och öppet redovisa sina uppdrag. Kunderna finns bland annat inom miljö, hälsa, pensioner och forskning.

Sedan fem år tillbaka har Johanna Look sin arbetsplats här. Vägen till pr-konsult började på Linköpings universitet.

Så låt oss backa bandet.

I slutet av 90-talet lämnade Johanna hemmet i Leksand för att plugga på kulturvetarprogrammet i Linköping. Hon blev snabbt engagerad i sektionen.

– Det var en rolig tid. Vi drev bland annat ett litet fik kallat Myran i en gammal vaktmästarkur i Ryd. Under ett år var jag drottningmyran som höll ihop det hela. Tanken var att det skulle vända sig till studenter i allmänhet, men det var mest kulturvetare som hängde där.

Efter ett par år blev hon tillfrågad om att bli redaktör för Kult, sektionen tidskrift.

– Linköpings bästa kulturtidskrift brukade vi säga. Men det fanns egentligen ingen annan, säger hon och ler.

Det ena ledde till den andra och plötsligt hade hon valts till informationssekreterare på studentkåren med ansvar för bland annat kårtidningen Filosofen. Där blev hon kvar i två år.

– Tyvärr byts det ofta folk varje år på kåren. Men jag och ordföranden Joel Phalén bestämde oss för att försöka slutföra sådant vi hade dragit igång och kandiderade därför ett år till.

Det pågick intensiva diskussioner om kårobligatoriets vara eller inte vara och om Bolognaprocessen, den stora omvandlingen för att göra högre utbildning i Europa mer jämförbar mellan olika länder.

– Vi arbetade hårt för att få upp intresset för utbildnings- och studiesociala frågor bland studenterna. Vi gjorde om Filosofen, knöt en fast redaktion till tidningen och började göra genomarbetade temanummer.

Även webbsidan och annat informationsmaterial fräschades upp och man drog igång ett speciellt nyhetsbrev för "StuFFkompisar".

– Det var bland annat folk som var engagerade i sektionerna eller som studeranderepresentanter i olika organ. Vi siktade in oss på dessa i stället för att försöka nå ut till alla.

Vad lärde du dig under åren på studentkåren?

– Allt, säger Johanna snabbt. Inte minst att ta ansvar. Det var kul att ta ansvar! Jag vet att jag tänkte att så här mycket ansvar kommer jag nog inte ha igen på tio år. Men också att ha ett sunt förhållande till ett jobb. Vi pratade mycket om att man inte kan arbeta dygnet runt.

– Jag är jättetacksam för de där åren! Utan dem hade jag aldrig varit här. Och vilken plantskola det är – det märker jag när jag idag springer på folk som varit kåraktiva.

Johanna Look hade länge tänkt sig en framtid som journalist, men under kårtiden såg hon också hur man kan arbeta som kommunikatör och ha ett inflytande.

– Dennis på LiU-tryck tipsade mig om en utbildning inom strategisk kommunikation och pr på Berghs School of Communication. Jag tvekade, men sökte och kom in.

Utbildningen på Berghs gav henne bekräftelse på att hon var på rätt spår.

– Jag hade ju inte haft några teorier, utan mer gått på magkänsla. Men det kändes som att vi hade tänkt en hel del rätt.

Under året på Berghs fick deltagarna bland annat i uppgift att intervjua någon som hade ens drömjobb.

– Men jag ville hellre intervjua folk som hade ett jobb som jag faktiskt kunde få själv. Så jag intervjuade fyra-fem personer, bland annat en tidigare SFS-ordförande som arbetade på Westander.

På studentkåren hade Johanna använt sig av Westanders pr-handbok, de hade föreläst på Berghs och hon visste att byrån bara tog uppdrag som de sympatiserade med. Allt detta hade gett mersmak.

Därför blev det också den intervjun som hon skrev ut och lämnade in. Hon jobbade hårt med texten och att få det snyggt med rubrik, ingress, utdragna citat m.m. och skickade den sedan till killen hon intervjuat.

– Jag ska erkänna att jag hoppades att han skulle visa den för vd:n Patrik Westander. Det gjorde han. Och Patrik hörde snabbt av sig och sa att han gärna ville träffa mig efter examen.

Varför inte med en gång, tyckte Johanna, och på så sätt kom det sig att hon började på Westander på deltid redan några månader innan hon var färdig på Berghs. Det blev en bra mjukstart in i en ny värld för henne.

– Jag minns någon gång där i början när jag läste en artikel på DN Debatt och kunde känna igen mina egna formuleringar. Det var rätt häftigt.

Nu är hon pr-konsult, samtidigt som hon är chef för en av företagets tre resultatenheter och sitter i ledningsgruppen för Westander. Bland hennes kunder finns Hjärt-Lungfonden och tjänstepensionsföretaget Collectum.

– Vårt arbete handlar mycket om att hjälpa företag och organisationer att stärka deras egna insatser när det gäller medierelationer, opinionsbildning och lobbying. Vi hjälper till med nyhetsvinklar och visar hur man kan utnyttja statistik och andra fakta för att stärka argumenten. När och hur ska man skriva ett pressmeddelande eller en debattartikel? Kanske ska man kontakta en reporter på Ekot eller försöka komma med i någon av tv:s morgonsoffor? Kan man bryta ner statistiken och på så sätt göra den intressant för olika regionala medier? Och så vidare.

För egen del ägnar Johanna sig mest åt medierelationer och opinionsbildning. Men byrån hjälper även till med lobbying. Men det handlar inte, som många tror, om att de springer runt och pratar med folk i maktens korridorer.

– Vi hjälper snarare till med analys och kartläggning. Varför är denna fråga viktig? Vilka argument finns för och emot? Finns det ett allmänintresse? Vilka är med och vilka är emot? Finns det nyckelpersoner som behöver övertygas? När ska frågan behandlas till exempel i ett utskott? Ofta sammanfattas detta i en rapport, som man sedan kan luta sig mot i det fortsatta arbetet, berättar Johanna.

Tre år i rad, 2008-10, utsågs Westander till bästa pr-byrå i landet. Och de senaste två åren har man fått pris som "kundens bästa byrå". Men det är inte alla som gillar dem i branschen.

– Vi håller hårt på öppenhet, och det tycker en del inte om, säger Johanna. Vi är också ute ibland och debatterar i branschmedier, bland annat om tjänstepensioner som bara ett fåtal byråer har till sina anställda idag.

Westander sticker också ut genom en modell med kollektiv bonus, där 40 procent av rörelseresultatet används till vinstdelning, lika för alla anställda. Det uppmuntrar till samarbete, snarare än att var och en kör sitt eget race.

Man tar dock ordentligt betalt av sina kunder. Timtaxan är hög. Samtidigt sprider man sin pr-handbok gratis, vilket gör att även företag och organisationer med små resurser kan få hjälp.

– Jag trivs fantastiskt bra här. Varje dag lär jag mig nya saker, säger Johanna.

Hon har inte släppt banden till Linköpings universitet. Vid tre tillfällen har hon varit tillbaka och pratat om kommunikation med nya kårstyrelser.

– Det är alltid kul att komma tillbaka och träffa nya kåranställda och få en liten fläkt av studentvärlden igen. För min del kommer tiden i Linköping alltid att vara förknippad med en massa positiva känslor.

Text Lennart Falklöf
Foto Anna Molander
Ur LiU magasin nr 1 2012

Namn Johanna Look
Arbete PR-konsult på Westander
Familj Sambo med Oscar
Fritid Fixar en del i nyköpt lägenhet, läser, tränar och träffar kompisar.
Utbildning Kulturvetarprogrammet 99-05 och Berghs School of Communication 06-07.
Studieminne När jag var drottningmyra i fiket i Ryd.
Bästa lärare Bengt Lärkner i konstvetenskap.

Sidansvarig: alumni@liu.se
Senast uppdaterad: Tue Mar 13 14:00:49 CET 2012